Ett bittert jag

till denna blogg har jag världens äckligaste och världens roligaste lösenord, tyvärr är det ingenting jag kan dela med mig utav, jag kan bara säga att det simmar. Haha skrattar lite varje gång jag skriver in det på mitt tangentbord.

Nu tänker jag sluta spela smart i mitt skrivande. nu till verkliga livet.

Helgen var, eh lång, jag startade upp fredagen med sushi, med syster och bror, drack vin och varm och kall, vi tittade på familjefoton och skrattade. Sedan kom lördagen, jag fick en tid på lördag morgon och vid halv sju var både jag och emelie hemma hos mig. Vi lyssnade på Röd och annat fint samtidigt som vi drack guds röda blod och skrattade. Sedan var det dags att gå. vi svängde förbi wolles och därmed kom min packma i brutal form. Sedan gjorde jag mig fullare på trefemmor och gjorde bort mig i massvis. Dagen efter och resan hem. Jag skakade av min bakfullhet, jag var mätt på kaffe och det var nog det som satte sitt enorma jävla spår. Konstant kändes det som att benen skulle ge vika. Men jag klarade mig. Jag kom

hem, ringde ett samtal till en far som hade sin dag, jag fick hemska besked och därmed föll min vecka. Det här med tårar, det är jag väldigt bra på, men så fort det blir för mycket för mitt stackars hjärta kommer det bara skratt. Hur är det möjligt?

men men, detta är första inlägget jag skriver med min älskade dator. Just nu saknar jag två kära personer, båda träffade jag i helgen. Känn er träffade.

Nu piper torktumlaren, och vad fan Seinfeld på 9an, kom tillbaka!!! Jag tänkte en bild eller två kan ni väl få, grattis. typ eller något. ont i lungan fick jag nu. Clockwork kan man ju kika lite på innan man ska pömsa skiten ur sängen. I natt ska jag inte ramla ur sängen eller vakna panikslagen och skrikandes i alla fall. Lycka till. I morgon blir det att ARBETA. PUSSPÅER