Ett bittert jag

Inlägget jag skrev igår natt tog jag bort, att pricka rätt tillfälle att skriva om sådant var inte riktigt min grej. Det finns nog aldrig ett passande tillfälle att skriva om ångest, det är det sugiga, det är alltid någon som känner sig träffad fastän det är ett väldigt övergripande problem. Så nej, det lägger vi ned för tillfället.
igår jobbade jag, kanske gjordens mest trista arbetspass, jobbade 7h, halvtimmes rast, 5h i snabben, och, ja, resterande i kassan. Tur att det bringar tur i plånboken i alla fall. Annars hade jag varit fasligt arg. Vid fyratiden slog höstsnuvan till. En jävla plåga. I övrigt så har jag inte annat att säga, har inte gjort så mycket hittills, plockat ur diskmaskinen, städat och gått en promenad till det gula huset på allmäna parkeringen för att göra mig av med lite sopor. Så intressant har det varit. Dock har jag drömt riktigt sjuka saker i natt, lite ur filmperspektiv och en annorlunda syn på det som varit. jag drömde att mitt hår växte så fort att jag var tvungen att gå omkring med sax, en dag glömde jag saxen och efter en timme så trampade jag på mitt hår. jag köpte även en peruk, och när jag tittade i spegeln så såg jag ut som tyra banks, jag blev förskräckt och sprang gråtandes till angelica som inte såg någon skillad, jadu tack Angelica!

Nu tänkte jag sätta mig och läsa en rekomenderad bok om inte huvudet säger allt för mycket stopp, jag har nämnligen huvudvärk, en grov sådan, känner mig lite bedövad på ena sidan av huvudet, och om jag nu skriver massor av sjuka stavfel så har det med mitt huvud att göra. När jag har huvudvärk tenderar jag nämnligen att lägga in bokstäver i ord där de inte ska sitta. Som om jag skriver hejvillt, men sanningen är den att jag skriver så pass segt just nu att jag glömmer bort vilket ord jag egentligen skriver och vilken bokstav jag egentligen ligger på. Så ni får ursäkta, jag ursäktar inte, jag har redan förklarat mig.

Bukowski var det ja.