Jag ångrar mig, jag är fan bitter!

För mycket av min tid spenderas av att antingen befinna mig på fel plats eller fel plats. Ofta är denna felaktiga plats i just sängen. Mycket skjuts upp för att man inte kan påbörja dagen klockan fem och förvänta sig att allt annat i världen går efter ens eget schema. Så nu har jag kommit fram till en förträfflig idé, jag ska vända tillbaka mitt dygn. Verkligen vända tillbaka det. Tänk så skönt att kunna vakna innan tolv, gärna tio varje morgon och känna att men är utvilad istället för att vakna klockan fyra och känna behovet efter att kanske sova lite till. Jag skäms lite. I natt drömde jag i alla fall en riktigt äcklig detaljerad dröm, mer vill jag inte dela med mig utav, jag vill inte vara den som ni säger "hon som drömde..." om. För ja, det är nog en sådan dröm. Fy sjuttsingen.

i morgon ska jag adoptera tillbaka mitt halsband. Det är fan på tiden. I morgon ska jag göra förra veckans favorit i repris på spaks. Och på fredag ska jag arbeta. Sedan hoppas jag att planerna går som hoppats. Är det bara jag som är sugen på en öl eller? Frågor ska jag tänka över, jag kanske ska skriva en fråga i tomma intet eller så kan jag faktiskt säga det till någon som jag vet känner exakt samma sak som jag. Nä, nu ska jag läsa lite Bukowski, vänta på mat eller spela spel. jag tror på det sistnämnda.

ADJÖ

Snart börjar det nalkas DECEMBER, Vad säger ni? jajust jag skulle inte vara pepp.

Dessutom pratar jag med mig själv. Ganska skönt att inte en jävel läser denna blogg. o/

Då kan jag skriva vad jag vill, snor bajs kiss fiskkorv och laxsperma. mm typ kul

och typ jag tycker om att peta i näsan.

Det här med att få en Novemberdag att gå snabbare än en Julidag känns fruktansvärt omöjligt. Även om jag sover mer nu än jag någonsin skulle göra på sommaren så går dagarna ofantligt mycket mer stillsamt. Jag väntar på besked. Besked om år 2010. Och ja, det känns enormt.

Mycket kommer att hända år 2010.

Min enda syster lämnar för första gången Sverige, och borta är hon. I fem månader.

Jag kommer garanterat att flytta hemifrån i och med det.

Jag kanske börjar plugga efter halvåret med paus.

Min årgång kommer att fylla tjugo år, vad nu det är för glädjespridare. Hoho jag vet.

Min syster kommer förstås hem igen.

Och egentligen är det inte så jättemycket att skåla för, Men det är mer än jag förra året skulle veta skulle hända som var så himla bra.

Men samtidigt drar det med en del tråkiga saker. varje del, men de plockar vi fram då.

Nu ska jag tala om mitt fula problem.

Tro det eller ej. Jag är inte den som bryr mig ofantligt om hur jag ser ut. Egentligen skiter jag i hur ful jag är. Förutom om det gäller hyn i ansiktet. Och nu har jag gjort det igen. jag har kliat upp ett enormt jävla sår i knuten av näsvingen. Åh och ja fast nej, jag har inte tiks efter alla år av knarkande. Det är nog snarare stress eller liknande. Fatta, ett stort jävla blödande sår som numera är en liten tragisk skorpa som irriterar osv. Ansiktet är en helig plats och ska inte innefatta en sårskorpa, absolut inte på näsan. jag ska sluta upp med pillandet. Även sluta upp med att gnugga mina ögon när det är som tröttast på dygnet. Det gör inte sminkningen snygg, inte ens i mörkret, när man befinner sig på tex, fest. Heja heja för att man har koll på sina armar. insåg just att det lät som ett stort sår som breder sig ut över hela kinden, så är inte fallet, jag mest överdriver. jag kan nog inte förklara storleken så jag skiter i det.

mest av allt skriver jag för att det är kul att trycka på kontanterna (hahaha tangenterna, märkte detta i redigeringen) . hela dagen har jag spenderat med att ligga i min säng och lyssna på pang prego, eller som jag sa till Emelie, pang pongo.

Det är kul, jag skrattar, sedan var jag med emelie och drack två koppar kaffe och pratade om döden.

Imorgon blir det sushi, och på lördag ska jag jobba. jag ska nog ringa angelica också, henne börjar jag sakna.

Nu sitter jag här, fettig i håret i väntat på svar på ett sms som fick min mage att brusa till av förskräckelse. jag skickade iväg en liten vit lögn. Endast för mitt eget bästa. och det gör alltid lika ont. För sanningen är den att jag kan bara ljuga via sms. Msn, går inte det heller, jag liksom kan inte. i samtliga konversationer där det kan ryktas gå fort kan jag inte. Men i ett litet sms så kan jag. Man har tid på sig att svara, väldigt lång tid och där med kan det bli en ypperlig lögn. Jag å andra sidan har ingen lögn att skryta om, för den var inte speciellt bra. Jag bokade mest om ett möte av personliga skäl. Och det är faktiskt okej. Mer okej än att säga sanningen faktiskt. Mm.. mina inlägg är sexiga, och jag känner hur gärna ni vill ha mig. Tänkte öka sexigheten med en video.

I övrigt är dagens låtar hela Down in Albion-plattan. Det känns bra

Fråga mig inte varför jag lade upp denna.

men jag gjorde den pga att jag härmade andra bloggare i deras exakt lika så meningslösa videor. asses.

Det här med att gå och lägga sig klockan tre, helt och hållet, och vakna tolv timmar senare av smsen som trillar in känns inte helt okej. Men å andra sidan har inte helgen varit allt för sömnig. jag har spenderat lite för mycket tid på tvärbanans slutstation utan egentlig kärlek till stället. Det börjar kännas. Fenomenet Arvika ska vi fan ta upp. Sanningen är ju den att Arvika utnämndes till camp Ångest förra året av tänkbara skäl, mestadels för att Arvika året innan var som helvetet på jorden, Fast samtidigt har alltid arvika givit vad man förväntat sig, en jävla massa konstigheter och en jävla massa kul händelser, men det där med ångesten är så FRUKTANSVÄRT ÖVERVÄGANDE att jag spyr när jag tänker, vad fan, vi alla längtar någonstans i hjärtgropen tillbaka, Banden de är alltid bra men det är fan inte det som man längtar tillbaka till, aldrig någonsin. vad fan är det med fenomenet arvika egentligen, man mår ju nästan lite dåligt av grova tanken.

var hos pappa i förrgår, åt en middag som var god, skrattade med lillebror som kommit in i en mansröst nu, det är lite knäppt, att på en månad finna sin lilla bror bli tonåring när man vänt ryggen till och sedan tittar tillbaka. Snart är båda mina bröder 194cm långa och äter som hästar. jag kan lova, att min bror åt sinnessjukt mycket, morgonen började med, två mackor och två tallrikar fil, då var klockan tio, klockan elva åt ahn lunch, fyra tallrikar med pastasallad, sedan åt han en påse bullar, sedan var han på träning, kom hem, åt två tallrikar pasta och en halvtimme senare var det middag, då åt han mycket mer än mig. Sedan åt han en påse bullar till och en banan, på råga på det dricker han kanske sex liter om dagen. jag förstår inte hur man har råd att ha en son!

Nu ska jag se på tv, sedan duscha och skvätta iväg ett sms, jag har fått ändrade planer. Jobbar nämnligen imorgon. Hej till plånisen. Ja gud, i december behöver plånboken underhållas.

till denna blogg har jag världens äckligaste och världens roligaste lösenord, tyvärr är det ingenting jag kan dela med mig utav, jag kan bara säga att det simmar. Haha skrattar lite varje gång jag skriver in det på mitt tangentbord.

Nu tänker jag sluta spela smart i mitt skrivande. nu till verkliga livet.

Helgen var, eh lång, jag startade upp fredagen med sushi, med syster och bror, drack vin och varm och kall, vi tittade på familjefoton och skrattade. Sedan kom lördagen, jag fick en tid på lördag morgon och vid halv sju var både jag och emelie hemma hos mig. Vi lyssnade på Röd och annat fint samtidigt som vi drack guds röda blod och skrattade. Sedan var det dags att gå. vi svängde förbi wolles och därmed kom min packma i brutal form. Sedan gjorde jag mig fullare på trefemmor och gjorde bort mig i massvis. Dagen efter och resan hem. Jag skakade av min bakfullhet, jag var mätt på kaffe och det var nog det som satte sitt enorma jävla spår. Konstant kändes det som att benen skulle ge vika. Men jag klarade mig. Jag kom

hem, ringde ett samtal till en far som hade sin dag, jag fick hemska besked och därmed föll min vecka. Det här med tårar, det är jag väldigt bra på, men så fort det blir för mycket för mitt stackars hjärta kommer det bara skratt. Hur är det möjligt?

men men, detta är första inlägget jag skriver med min älskade dator. Just nu saknar jag två kära personer, båda träffade jag i helgen. Känn er träffade.

Nu piper torktumlaren, och vad fan Seinfeld på 9an, kom tillbaka!!! Jag tänkte en bild eller två kan ni väl få, grattis. typ eller något. ont i lungan fick jag nu. Clockwork kan man ju kika lite på innan man ska pömsa skiten ur sängen. I natt ska jag inte ramla ur sängen eller vakna panikslagen och skrikandes i alla fall. Lycka till. I morgon blir det att ARBETA. PUSSPÅER