Ett bittert jag

Det här med att få en Novemberdag att gå snabbare än en Julidag känns fruktansvärt omöjligt. Även om jag sover mer nu än jag någonsin skulle göra på sommaren så går dagarna ofantligt mycket mer stillsamt. Jag väntar på besked. Besked om år 2010. Och ja, det känns enormt.

Mycket kommer att hända år 2010.

Min enda syster lämnar för första gången Sverige, och borta är hon. I fem månader.

Jag kommer garanterat att flytta hemifrån i och med det.

Jag kanske börjar plugga efter halvåret med paus.

Min årgång kommer att fylla tjugo år, vad nu det är för glädjespridare. Hoho jag vet.

Min syster kommer förstås hem igen.

Och egentligen är det inte så jättemycket att skåla för, Men det är mer än jag förra året skulle veta skulle hända som var så himla bra.

Men samtidigt drar det med en del tråkiga saker. varje del, men de plockar vi fram då.

Nu ska jag tala om mitt fula problem.

Tro det eller ej. Jag är inte den som bryr mig ofantligt om hur jag ser ut. Egentligen skiter jag i hur ful jag är. Förutom om det gäller hyn i ansiktet. Och nu har jag gjort det igen. jag har kliat upp ett enormt jävla sår i knuten av näsvingen. Åh och ja fast nej, jag har inte tiks efter alla år av knarkande. Det är nog snarare stress eller liknande. Fatta, ett stort jävla blödande sår som numera är en liten tragisk skorpa som irriterar osv. Ansiktet är en helig plats och ska inte innefatta en sårskorpa, absolut inte på näsan. jag ska sluta upp med pillandet. Även sluta upp med att gnugga mina ögon när det är som tröttast på dygnet. Det gör inte sminkningen snygg, inte ens i mörkret, när man befinner sig på tex, fest. Heja heja för att man har koll på sina armar. insåg just att det lät som ett stort sår som breder sig ut över hela kinden, så är inte fallet, jag mest överdriver. jag kan nog inte förklara storleken så jag skiter i det.

mest av allt skriver jag för att det är kul att trycka på kontanterna (hahaha tangenterna, märkte detta i redigeringen) . hela dagen har jag spenderat med att ligga i min säng och lyssna på pang prego, eller som jag sa till Emelie, pang pongo.

Det är kul, jag skrattar, sedan var jag med emelie och drack två koppar kaffe och pratade om döden.

Imorgon blir det sushi, och på lördag ska jag jobba. jag ska nog ringa angelica också, henne börjar jag sakna.