Spenderat dagen med att först ha ett seminarium på morgonen, vår bokrapport blev bra, det var rätt jobbigt, jag valde att ta en paus mitt i allt för mitt huvud var en gröt. Kompromissa med vilsna själar inte min kopp te direkt. Men det löste sig. Tur var det, för den boken gav mig magknip och jag grät en pöl i gropen på min hals och nyckelben och sedan vart det en blöt fläck på kudden. Bra var boken. Tyst håller jag om namnet på boken. För om någon läst boken kan jag kanske bli kallad för "FJOLLA!", nä.

På tal om gråt. Dexters säsongsavslutning. BRUTAL jävla förvarning hade varit ett alternativ. Herregud, vakna upp så jag har någon att tala med det om.

Nu lät telefonen, hittar den inte, skiter it, jag gör viktiga saker här, som att repetera min vardag i en oerhört ointressant form. MEN! Nä, jag vet faktiskt inte. Jag lyssnar på florence and the machine. Mest för att jag tyckte synd om mig själv efter att jag idag har läst lärarens handbok och försökt förstå den interkulturella kopplingen i FNs barnkonvention, läroplanen och lagen. Fi tusan sade jag när bubblan sprack och satan vad jag kände mig duktig, inget hopp och studs för det, mitt huvud har bara varit en sådan brutal gröt att jag knappt kunnat räkna till tre.

I övrigt har jag idag haft ett helt sjukt skratt, Inte ett HAHAHAHA! Ni vet som jag brukar ha, inte pipande ljudet eller det vaga mås/häxgarvet heller. Det har varit ett hest dovt kraxande i min hals, liksom tyst fast hest andandes. jätteknäppt.

Nu ska jag sova GODNATT allesammans. (typ du där. i... gräfvsta strand som läster detta)

Sade just hejdå och lade på telefonen.

Nu sitter jag med tvn på belysningsläge och lyssnar på Ted Gärdestad.

Varför? För att jag idag är världens lyckligaste människa.

Jag lovar. Jag är nöjd, inte stressad, klar, avslappnad så hårt att jag låter foten sova fast det är lite irriterande. Men som jag sitter nu sitter jag så fruktansvärt bekvämt.

Jag har dessutom hittat det jag kallar mitt första bevis på min konstnärliga ambition. en pingvin som jag ritade en gång i november 1994. en pingvin med en väska. en väska som indikerar en enorm flytt. Min flytt från min barndomsplats till ett liv i mammas lägenhet. Det är stort. Redan då bearbetade jag mina faser med målandet. Hur som helst har jag haft en bra dag. Träffade nämligen min mor idag, för första gången på kanske en månad, inte alls förtänkt, bara så det blev. Jag är lycklig när jag träffar mamma, mamma ser verkligen lycklig ut. Skönt att se. Jag tog mig i alla fall friheten att rota runt i hennes trädgård efter höstens enda läckerheter som finns kvar. Vindruvor, utsökta äpplen, persilja-blad och krus, citrontimjan och vanlig hederlig timjan, mynta och kattblomster till katternas ljuva stämma. Och sedan hämtade jag mina minnen i skrift, alla mina sparade dagböcker, kärleksbrev och sagor. Känns skönt att veta att mitt liv finns hos mig och inte på en plats i det förgångna.

Imorgon ska jag tillbaka till jobbet. Första gången på två veckor, för justja, jag har ju börjat plugga. Den ni. Wellwell, ska sluta skriva nu för det är så jävla tamt att skriva såhär trådigt.