Jag sade hej.
Det brusade i mig.
Skulle jag vända, eller gå vidare.
Säga hej igen verkade ganska så korkat.
jag ville mest bara stanna en sekund till.
Sätter mig ned.
Dörrarna stängs.
Dörrarna öppnas.
Där står han.
Säger att siffror på 10 skulle göra min dag.
Tre veckor senare.
Och det känns som att allt bara har börjat.
Jag är i en film.
En underbar film där jag är huvudrollen.
Känns helt sjukt.
Men ingenting har någonsin känts så bra.
"kan jag få en till kram"
"Ja"
Det bästa svar jag givit.
Simpelt och det vackraste hej då.