Ärligt talat. När Emelie såg min blogg så knöt sig en knut i mitt hjärta. Hur i hela friden kommer det sig att jag inte skrivit mer? varför blev hon arg när jag tog bort min blogg. varför i hela friden blev hon besviken. Hennes svar är vad jag vet att det kommer vara "för du är du". Och det uppskattar jag. Så

nu skriver jag igen. och det är fantastiskt. Minns inte riktigt när jag senast skrev på denna fjuttiga sak till blogg. Men jag vet vad som hände när jag slutade. Det blev helt enkelt för personligt. För personligt och det skadade mig själv när jag fick reda på att folk läste och faktiskt kommenterade. Jag fann det jävligt smärtsamt.
Ärligt talat 2. Jag vet inte alls vad jag ska skriva. Jag kan skriva vad jag gjort idag eller hur jag spenderat den senaste tiden. Men jag har faktiskt inte gjort så himla mycket. Men jag kan skriva om det jag faktiskt älskar med denna jord. Och det jorden har att erbjuda. Men det är ju ganska trådigt och även det personligt. Men personligt och känslosamt, det är vad jag känner för tillvaron.
Idag så satte jag klockan på halv tio. Fick ett samtal från jobbet klockan nio, en förfrågan jag tackade nej på varpå jag fick leta upp ett telefonnummer. Det gick snabbt men det tog mig tjugo minuter att somna om igen. Och sedan vaknade jag när tvättiden hade passerat kvarten av en bankning på dörren och ett "Skulle du tvätta idag eller?" varpå "Fan jävla skitbajshelvete" Men en kvart gjorde iof ingenting. Hur som helst så ställde jag mig i hissen åkte ned och ut och fann att solen stekte varmt och gott på mina kinder som bara väntar på att svälla ut sig små prickar av solsken. Öppnade dörren och där satt en polis och väntade på att tvätten skulle rulla runt klart. Vi godkände och jag fick mig ett vackert sms, ett påsk-sms i dess allra finaste färger från kanske min favoritmö. Jag log och jag tror det var då jag insåg att vänner och släkten finns där fast de inte är nära. Det är det som gör dem vänner. Kanske är det resterande som man borde kalla bekanta.
Med de orden säger jag tack för denna vackra början på en perfekt vår. Jag har ingen anledning i värden att känna mig grå. Men ibland kan man inte hjälpa sig för.
Idag har jag sorterat mina spellistor med musik som jag sparat. Det var 24 st och blev 11 st. Sortera gör mig glad. Sedan har jag tittat på naturen både via promenad och via tvn på platser jag inte kan nå utan vingar och sedan har jag fått ett boktips från ciccis bokhylla som jag har läst 27 sidor i. Jag längtar. Den är fantastisk. The curius incident of the dog in the night time. Läs den med mig så kan vi prata om allt.
Jag ska nog förbereda mig för sängen. Jag ska upp klockan kvart över sex imorgon och planerar inte att försova mig. Alls. Snarare vara där en halvtimme för tidigt.
Och eftersom det är så mycket text så lägger jag in en bild på mig själv för att jag dels är egenkär(osant, bilder är så stillsamma att man inte kan tycka illa om alla sidor) och för det andra så är det så mycket roligare att läsa något som det finns bilder till.
Hejdå hoppas det smakat.
ps. Avslutar med en låt jag ALDRIG får glömma. ds